2012!

Varför är ett nytt år en sådan spark i baken för mig? Likaså när hösten kommer - som om det är NU det gäller. NEJ! Det är ALLTID det gäller!

Runners World har en nyårslöftesutmaning som gäller för januari 2012.

Jag kommer inte kunna träna varje dag, med tanke på uppsatsen. Alltså - jag skulle kunna, om jag var mer utav en naturlig träningsmänniska, men som jag är så kommer stressen ta över och bortprioritera det jag behöver mest: den fysiska aktiviteten.

Nåväl. 3 januari. Massiv spänningshuvudvärk, startade igår, pågick hela natten. Gick på morgonpromenad. Blev 20 min. Joggade lite här och där. Mumlade för mig själv: "det är ok såhär, det räcker, bara komma ut en stund, kan träna längre nästa gång, gå bara så långt du vill, det räcker, det är ok..."

Är nämligen aldrig nöjd. Längtar alltid lite framåt, till något annat än där jag är. Vill bli bättre, även om jag är bra. Är jag långhårig ska det va kort och är det kort ska det va långt. Klart man ska bli bättre! Men någon gång måste man tillåta sig själv att känna: "såhär är okej, bra jobbat, det räcker så". Inte: "fan att jag inte sprang hela vägen", "jag kunde ju ha fått allra högsta betyg, så riktigt bra var det inte", "det finns alltid någon som är bättre, så jag kan aldrig bli bra".

Mina mått, mitt liv, min bedömning. Ah, 2012 - ge mig lite mer harmoni!

Fortfarande huvudvärk.