I början hade jag spring i benen. Sen fick jag håll så jag var tvungen att stanna och snoret rann. Påmindes om den annalkande pollensäsongen. Sen promenerade jag irriterat en bit. Sen joggade jag igen och vägrade stanna trots pinan. Tack Lady Gaga.
Börjar ändå fatta grejen med att folk tycker om att springa... Är på väg att hitta ett flow tror jag. Kanske kan börja njuta av själva grejen snart, inte bara av hur skönt det är att komma hem.
Gillar den här bloggen i alla fall. Känns tryggt. Något att hålla i. Något jag känner till.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar