Jag är

Så
Duktig
Att
Jag
Inte
Ens
Behöver
Blogga

Nya känslor

"Träningssug", var det något träningsfreak som skrev på Twitter. "Träningssuget är aldrig så starkt som på en vilodag", eller något sådant.

Jag tror jag har börjat känna den känslan för första gången. Ett sug efter att få upp pulsen, svettas och bli mjuk och stark efteråt, skönt trött och skönt hungrig.

En annan känsla är nyfikenheten på hur jag kommer att må om jag fortsätter att röra på mig som jag gjort hittills år 2012. Kommer jag att få muskler...? Kommer jag att få bra kondition...? Kommer jag kunna stå på en cross trainer i typ 20 minuter...? Kommer jag att ha mindre huvudvärk...?

Dessutom har jag börjat förstå - på riktigt - att det tar tid för mig som nybörjare och att jag måste börja med små steg, ofta, för att få det till en vana och rutin som jag gillar. Det är en så otroligt befriande och skön insikt.

Morgon

Ställde klockan på 8.30 igår kväll, istället för 7 som jag brukar, eftersom klockan var över 00.00 när jag släckte sänglampan. Detta betyder att jag nu är utvilad. Istället för att duktigt "vakna" kl 7, för att sedan snooza och gå upp i dvala en timme senare. Helt värdelöst. När jag väl är student och kan bestämma mina tider själv, varför inte bestämma att jag ska sova ut? Jo, kanske för att jag inte har tid eftersom jag borde upp med tuppen och plugga. Men faktum är att tiden jag är vaken blir mer effektiv och bra om jag är pigg.

Har laddat inför en joggingrunda som går av stapeln om c:a 60 minuter. Gröt med kanel, lite honung, ett hackat fikon och sojamjölk, ett ägg och ett stort glas citronvatten. Skippar teet idag, blir så vansinnigt kissnödig! Återkommer med jogglogg.

Observera att jag numera går att följa på Twitter! #rwloftet2102 som dragit igång det hela. Är ännu anonym med bloggen och Twitter inför kompisar, Facebook, o.s.v... Tycker nämligen någonstans att detta är lite småpinsamt.

Kroppspumpen

Nu är det fullt på passen, kö till kassan för att folk ska köpa dyra årskort och upptaget på löpbanden, trångt i bassängen.

Lyckades haffa till mig en plats på Body Pump. Men såg att det var en instruktör som inte riktigt är i min stil. Extremt dålig musik, sen så sjunger hon med i låtarna i sitt head set och skriker så jag blir helt stressad!

Var sådär alltså, men kände mig ändå duktig som gick dit och kämpade med mina arma muskler.

Har kommit på vilka träningsformer som är mina favoriter!

1 afrikansk dans
2 yoga
3 springa/jogga
4 core
5 simma
6 body pump/gym

Med risk för ändringar :)

Halt & skönt!

Aaah... Har joggat / promenerat 45 min idag, trots att jag hade 0.0 lust som vanligt. Det var nice, men halt. Plus att min mobil la av p.g.a. kylan, så det blev ingen musik + en del tekniktrassel på vägen. Kunde inte heller jogga/springa hela rundan p.g.a. dålig kondis + halka. Annars älskar jag RWLOFTET2012. Precis vad jag behöver!

Till er vältränade jävlar där ute: 
Jag förstår att ni tycker jag är gnällig och mjäkig, som dels inte har någon uthållighet, dels så dålig disciplin. Men NI förstår nog inte hur det är för en otränad jävel som jag, som är uppväxt utan sportslig aktivitet, på bänken med "huvudvärk" under gympalektionerna och med mycket trög träningsvardag.
Läs t.ex. HÄR
Kom gärna med spontana tips för en otränad och omotiverad jävel som VILL och KAN vara vältränad!

Tack och sporta lagom :)

Gymmet

Hej alla bloggläsare!

Igår fick jag till det igen, tack vare Runners World-nyårslöftesgrejen. Tog en pluggpaus och gick till gymmet. Var tyvärr väldigt stressad för att kunna fortsätta plugga, så det blev ett kort träningspass. Men, som jag brukar säga: bättre än ingenting. 

Nackdelen med att släpa träningskläder + dator + böcker är ryggen. Jag tränar bl.a. för att inte få ont i ryggen. Men träningen medför också ryggont eftersom jag behöver kånka både rygga + bihang i form av tygpåse med träningskläder. Annat blir det när uppsatsen är klar och jag inte längre är student.

Om du har hittat till den här bloggen, var inte blyg att skriva en kommentar.

T.ex kanske du har svar på frågan: 

Hur orkar jag fortsätta springa, när det tar emot och är som kämpigast, efter c:a 15-20 minuter? Känns som att luften ska gå ur mig. De gånger jag lyckats ta mig över den barriären har jag orkat springa lite till, men oftast tar det tvärstopp och jag får gå hem - vilket i och för sig är minst lika jobbigt i det läget. Tips på den fronten?

Bra!

Idag har jag simmat 35 min tillsammans med min kille. Det är rätt tråkigt att simma. Men roligare tillsammans. Sedan åt vi indiskt med några vänner. Propp-propp-mätt så nu är det + - 0 eller?

Måste göra något åt att jag börjar bli tjock om magen. Ser mer gravid ut än min kompis som snart är i tredje månaden.

Att försova sig

Ställde klockan på 7 för att skutta upp, packa badkläder och handduk, traska till simhallen och simma en stund, för att småspringa hem igen och ta tag i uppsatsen. Nej, nej, nej! Det trodde ni inte va? Vaknade klockan 9 och nu sitter jag här med en skål gröt och en väldigt ofärdig c-uppsats. Ska försöka klämma in lite träning i eftermiddag eller innan lunch.

SUCK åt tiden!

Spark i baken

Bloggen Spark i baken går mig ibland på nerverna för att hon är ett så makalöst eftersträvansvärt träningsfreak. Ja, ja, nu är vissa människor Sats-instruktörer och träning är deras liv - sådant är inte mitt, men ändå! Jag är så sjukt sugen på att bli mer utav en träningsmänniska, ändå får jag inte till det. Skrev en fråga till Spark i baken och svaret ska jag återvända till när motivationen tryter:

Agge skriver:

3 januari, 2012 kl 12:12

Du är ganska inspirerande, men ger också lite sån här känsla hos en latmask som jag: ”jag kan ändå aldrig bli sådär bra, så varför ska jag satsa på träningen?”
Därför undrar jag: hur gör man och är du någonsin lat eller trött och struntar i träningen, förutom om du är sjuk? Eller: har du haft en tid innan du blev träningsfreak, då du inte tränade, eller har det alltid varit en självklar del av ditt liv?
/Nyfiken latmask som gillar att träna

Svara

• Spark i baken skriver:

  3 januari, 2012 kl 12:21

  Hej Agge! Klart att jag också är lat och trött och hoppar över träningen ibland. Men jag vet också att det är skönt när jag väl är där, så oftast tar jag mig i kragen och tränar. Mitt tips är att boka in träningen i kalendern så att den blir av och träna det du tycker är roligt! Då är det enklare. Sedan gör det inget att hoppa över träningen ibland för att man är trött och seg. Men försök avgör om kroppen är trött för att den behöver vila eller om det är latheten i dig som gör att du inte vill träna. Den sista går att övervinna, men den första bör du lyssna på. Träningen har varit en självklar del i mitt liv sedan jag var 12 och upptäckte dans och aerobics. Innan dess gillade jag inte att sporta. Lycka till!

  Svara

Agge skriver:

3 januari, 2012 kl 01:47

Åh, tack för ditt snabba svar. Problemet med mig är nog att jag vet allt det där, men glömmer bort det när det väl gäller, när något annat lockar mer än träningspasset. Ska återvända till ditt svar när jag behöver det. Kopierar även till min blogg. Tack! /A

Svara

2012!

Varför är ett nytt år en sådan spark i baken för mig? Likaså när hösten kommer - som om det är NU det gäller. NEJ! Det är ALLTID det gäller!

Runners World har en nyårslöftesutmaning som gäller för januari 2012.

Jag kommer inte kunna träna varje dag, med tanke på uppsatsen. Alltså - jag skulle kunna, om jag var mer utav en naturlig träningsmänniska, men som jag är så kommer stressen ta över och bortprioritera det jag behöver mest: den fysiska aktiviteten.

Nåväl. 3 januari. Massiv spänningshuvudvärk, startade igår, pågick hela natten. Gick på morgonpromenad. Blev 20 min. Joggade lite här och där. Mumlade för mig själv: "det är ok såhär, det räcker, bara komma ut en stund, kan träna längre nästa gång, gå bara så långt du vill, det räcker, det är ok..."

Är nämligen aldrig nöjd. Längtar alltid lite framåt, till något annat än där jag är. Vill bli bättre, även om jag är bra. Är jag långhårig ska det va kort och är det kort ska det va långt. Klart man ska bli bättre! Men någon gång måste man tillåta sig själv att känna: "såhär är okej, bra jobbat, det räcker så". Inte: "fan att jag inte sprang hela vägen", "jag kunde ju ha fått allra högsta betyg, så riktigt bra var det inte", "det finns alltid någon som är bättre, så jag kan aldrig bli bra".

Mina mått, mitt liv, min bedömning. Ah, 2012 - ge mig lite mer harmoni!

Fortfarande huvudvärk.