Har haft ett kämpigt träningspass. Pollenhalten är hög idag märks det i andningsvägarna. Promenerade en bra bit till att börja med. Träffade på två kompisar och kände mig lite efterbliven i mina nya träningstights. Sedan sprang jag c:a 2,5 km i sakta mak. Inte nog med pollenhalten förresten. Värmen!
Stannade till och hängde med några kompisar ett tag som satt och göttade sig i solen. Fler och fler anmäler sig till Midnattsloppet. JAG startade trenden! Sjukt... Åt choklad och drack vatten och stannade säkert en timme innan jag begav mig hemåt, c:a 15 minuters lufsande. Försökte springa lite snabbare i backarna och insåg hur extremt dålig kondition jag har.
Imorgon är påsklovet slut. Ska få in träningen som en naturlig rutin i mitt hektiska liv tänkte jag. Helt naturligt bara. Inga problem.
Dessutom borde jag lägga om min kost... Tror jag skulle må bättre av att äta nyttigare. Men det är ju så tråkigt!!! Snabba kolhydrater är det godaste jag vet.
måndag 25 april 2011
söndag 24 april 2011
Påskhelg
Det har varit lite påskigt sista tiden. D.v.s. umgänge med familj = mycket mat, inte så mkt fitness. Men desto mer sol! Och pepp inför imorgon då jag ska ut och motionera mig igen. Kanske till och med inviger mina nya kortistights, vem vet.
En peppgrej att göra för en otränad själ som fått för sig att springa ett lopp är att berätta om det för folk, som om det inte är en konstig grej. Då definierar man sig själv mer och mer som en som tränar och tanken på att springa en mil känns inte lika konstig längre.
Behöver nya s.k. "löparstrumpor"! Lite tunnare varianter än de jag har. Löparstrumpor är en mycket specifik pryl jag införskaffade i samband med nya skorna förra året. Killen på Intersport betonade noga hur viktigt det är med ett par löparstrumpor, men jag förstod inte innebörden förrän jag gav mig ut i 100% bomull och insåg skavet och svettens roll i det hela. Not so comfy!
En peppgrej att göra för en otränad själ som fått för sig att springa ett lopp är att berätta om det för folk, som om det inte är en konstig grej. Då definierar man sig själv mer och mer som en som tränar och tanken på att springa en mil känns inte lika konstig längre.
Behöver nya s.k. "löparstrumpor"! Lite tunnare varianter än de jag har. Löparstrumpor är en mycket specifik pryl jag införskaffade i samband med nya skorna förra året. Killen på Intersport betonade noga hur viktigt det är med ett par löparstrumpor, men jag förstod inte innebörden förrän jag gav mig ut i 100% bomull och insåg skavet och svettens roll i det hela. Not so comfy!
torsdag 21 april 2011
Rekord!!!
Heja mig!
Idag sprang jag 60 minuter i ett svep! Om kartan stämmer där jag mätte upp banan har jag sprungit så mycket som 8.98 km! Helt osannolikt. Vill ni veta hur det gick till?
Jo, jag tänkte springa min vanliga runda, men när jag kom till bron jag brukar springa över fick jag för mig att fortsätta till nästa bro, bara för att testa, hur långt jag skulle orka och hur vägen ser ut där borta. Jag lufsade på... Kom över till andra sidan och bestämde mig för ett mål där jag skulle stanna, stretcha lite och promenera resten av vägen. Väl framme vid mitt mål, efter 45 minuters joggande i ett svep, drog jag igång någon jäkligt svängig låt på ipoden, kanske Just Dance med Lady G. och jag sprang vidare helt bara sådär, in på en annan runda åt andra hållet, fast i den här rundan liksom. Det gick konstigt nog rätt bra. En vän till mig säger att de 5 första km är jobbigast, sen hittar man flowet.
Tyvärr kom jag lite vilse sen på en byggarbetsplats och tvingades sakta ner och gå för att hitta rätt och då sa det stopp. Promenerade glatt sista biten, vilket resulterade i en utomhusvistelse på totalt 120 minuter, varav 60 minuter i joggande tempo.
Kan inte riktigt tro det är sant, men känns mycket peppande inför Midnattsloppet. Och det är inte ens maj än!
Funderade en del på Stadium-grejen på vägen och ska nog maila killen för att kolla vad som egentligen är grejen. Jag träningsbloggar ju inte för att få läsare direkt, utan för att jag är en skrivande människa som behöver skriva om mina upplevelser, varför inte skriva så att andra kan läsa? Om de vill.
Endorfiner heter det va? Och en massiv trötthet efter att man duschat av sig schvätten och den röda fejan.
Idag sprang jag 60 minuter i ett svep! Om kartan stämmer där jag mätte upp banan har jag sprungit så mycket som 8.98 km! Helt osannolikt. Vill ni veta hur det gick till?
Jo, jag tänkte springa min vanliga runda, men när jag kom till bron jag brukar springa över fick jag för mig att fortsätta till nästa bro, bara för att testa, hur långt jag skulle orka och hur vägen ser ut där borta. Jag lufsade på... Kom över till andra sidan och bestämde mig för ett mål där jag skulle stanna, stretcha lite och promenera resten av vägen. Väl framme vid mitt mål, efter 45 minuters joggande i ett svep, drog jag igång någon jäkligt svängig låt på ipoden, kanske Just Dance med Lady G. och jag sprang vidare helt bara sådär, in på en annan runda åt andra hållet, fast i den här rundan liksom. Det gick konstigt nog rätt bra. En vän till mig säger att de 5 första km är jobbigast, sen hittar man flowet.
Tyvärr kom jag lite vilse sen på en byggarbetsplats och tvingades sakta ner och gå för att hitta rätt och då sa det stopp. Promenerade glatt sista biten, vilket resulterade i en utomhusvistelse på totalt 120 minuter, varav 60 minuter i joggande tempo.
Kan inte riktigt tro det är sant, men känns mycket peppande inför Midnattsloppet. Och det är inte ens maj än!
Funderade en del på Stadium-grejen på vägen och ska nog maila killen för att kolla vad som egentligen är grejen. Jag träningsbloggar ju inte för att få läsare direkt, utan för att jag är en skrivande människa som behöver skriva om mina upplevelser, varför inte skriva så att andra kan läsa? Om de vill.
Endorfiner heter det va? Och en massiv trötthet efter att man duschat av sig schvätten och den röda fejan.
SMÄRTAN
Har haft träningsvärken från helvetet igår och i förrgår efter ett massivt body pump-pass. Använde muskler jag inte visste att jag hade. Kanske därför det var så svårt att springa igår. En kompis som kan allt om träning, uppmanade till att massera träningsvärken och använda typ tigerbalsam eller motsvarande. Ska tänka på det till nästa gång.
När jag läser om nybörjarspringare läser jag också om skadorna som kan komma, man ska inte gå ut för hårt och allt det där. Jag får lite ont i höger knä, men också på smalbenen. Den här stretchen är därför inte att förglömma:
& P.S...
En kille från Stadium kommenterade på den här bloggen och undrade om jag ville blogga på Stadiums sida jointhemovement.se, jag blev smickrad, men gick in på sidan och insåg att lite vem som helst ju kan blogga där. Trodde jag var specifikt utvald! Ska snart ut och prova jogginglyckan, när jag kommer hem igen har jag nog klurat ut hur jag ska göra med den saken.
När jag läser om nybörjarspringare läser jag också om skadorna som kan komma, man ska inte gå ut för hårt och allt det där. Jag får lite ont i höger knä, men också på smalbenen. Den här stretchen är därför inte att förglömma:
 |
| På jogg.se kan du läsa mer... |
Lycka till alla träningsfreak!
& P.S...
En kille från Stadium kommenterade på den här bloggen och undrade om jag ville blogga på Stadiums sida jointhemovement.se, jag blev smickrad, men gick in på sidan och insåg att lite vem som helst ju kan blogga där. Trodde jag var specifikt utvald! Ska snart ut och prova jogginglyckan, när jag kommer hem igen har jag nog klurat ut hur jag ska göra med den saken.
onsdag 20 april 2011
Misslyckat träningspass idag
Jag skyller allt på pollen som plötsligt trängt sig in i hela mitt system.
Har påsklov och ska ge järnet med träningen är det tänkt, därför är jag nu extremt irriterad på situationen!
För en vältränad typ är det kanske svårt att förstå vad som tar emot. Du tänker "men det är väl bara att springa, fast det är jobbigt" och tycker att jag är lite mesig sådär.
Men det tar liksom tvärstopp, jag blir dödstrött och skulle kunna lägga mig och sova direkt på marken, fortsätter promenerandes resten av sträckan med tunga ben.
Är det pollen? Är det min dåliga kondition? Är jag bara trött? Är jag sjuk? Jag vill veta vad som är felet, vad som tar emot.
Har påsklov och ska ge järnet med träningen är det tänkt, därför är jag nu extremt irriterad på situationen!
För en vältränad typ är det kanske svårt att förstå vad som tar emot. Du tänker "men det är väl bara att springa, fast det är jobbigt" och tycker att jag är lite mesig sådär.
Men det tar liksom tvärstopp, jag blir dödstrött och skulle kunna lägga mig och sova direkt på marken, fortsätter promenerandes resten av sträckan med tunga ben.
Är det pollen? Är det min dåliga kondition? Är jag bara trött? Är jag sjuk? Jag vill veta vad som är felet, vad som tar emot.
tisdag 19 april 2011
Faser
1) Man är i en ny värld och känner sig helt töntig och efterbliven.
2) Man börjar fatta att man är en i gänget och känner sig ascool, köper nya träningskläder och håller huvudet högt.
3) Man identifierar sig med tönttyperna i träningsoverall som inte tvekar att springa genom stan helt skyblöt av svett och röd i ansiktet utan att verka bry sig och man känner sig återigen töntig och efterbliven.
2) Man börjar fatta att man är en i gänget och känner sig ascool, köper nya träningskläder och håller huvudet högt.
3) Man identifierar sig med tönttyperna i träningsoverall som inte tvekar att springa genom stan helt skyblöt av svett och röd i ansiktet utan att verka bry sig och man känner sig återigen töntig och efterbliven.
Revanscher och allvar
Igår åt jag middag med pappa och vi kom in på barndomsminnen och klassikern när jag hoppade från tröskeln hemma. På dagis hoppade nämligen alla barnen från soffan, men jag vågade inte. Istället övade jag hemma, småskaligt i all hemlighet.
Men för 2,5 år sedan åkte jag till Australien alldeles själv ett par veckor och hoppade fallskärm en solig morgon. Ha! Där fick ni alla tuffa dagisbarn!
Linna Johansson har en "träningsskola" på sin blogg. Har inte hunnit läsa igenom alla inlägg än, men känner igen mig helt och hållet i första inlägget:
"Tillbaka till början, tillbaka till skolgymnastiken. Du hatade den? Och nu har du byggt en kompakt sporthataridentitet på denna din barndoms mesta trauma? Du kan inte och du vill inte för det har skolgymnastiken talat om för dej?" (Citerat härifrån)
Fy fan vad jag har bad memories från skolgympan! Gjorde allt jag kunde för att slippa. Särskilt i gymnasiet. Fick G för att jag skrev en grym uppsats om ätstörningar, visserligen samma som jag lämnade in i åttan...
Innebandy, basket och killerboll var kul. Innebandy var jag rätt bra på vill jag minnas. Basket var kul fast jag var bollrädd och basketbollar är ju så hårda och klasskompisarna var starka. När det var killerboll kunde man antingen bli bränd med flit så man fick sitta på bänken. Eller så blev man osynlig och strök omkring som ett spöke i bakgrunden - då blev man inte träffad.
Springa olika skollopp och vårrus var det värsta jag visste. Som tur var (?) var min bästis inte den mest sportintresserade heller, så vi garderade oss mot hela sportidiotin och gick en långsam promenad, kom sist och fick ingen belöningsfrukt vid målet för den var slut.
Orientering var också en pina. Fy fan! Ut i skogen, i kylan, böka in sig i buskar för att stämpla den där blöta papperslappen.
Och "redskapsgympan" med ringarna som folk hängde i som apor! Eller lianerna.
Det är nog svårt för en person som varit sportslig hela livet att förstå hur stort det här med träningen är för mig. Jag som ratat allt vad fysisk aktivitet heter, som aldrig trott på mig själv i träningssammanhang, som fnissat sönder oräkneligt antal gympalektioner, som hånat joggare och skidåkare och cyklister och gympafreaks och gymmare och fotbollsfantaster och alla andra som låtit svetten rinna och pulsen öka.
Nu glider jag själv runt i glansiga tights, en vindtät praktisk jacka, ett par makalöst fula springskor, röd i fejan och nybörjarstil i springet så det skriker om det. Men jag är vuxen, har fått en stor dos självdistans på vägen och jag har insett att min kropp liksom är till för att röra på sig.
Men den största revanschen mot min plufsiga stela gestalt gjorde jag nog i källaren på Urkraft när jag fick för mig att börja dansa afrikansk dans för c:a 3 år sedan. Det är sjukt roligt och snyggt och bra med afrikansk dans.
Såhär känns det: Jag gör ingenting ironiskt längre. Det är på riktigt.
Men för 2,5 år sedan åkte jag till Australien alldeles själv ett par veckor och hoppade fallskärm en solig morgon. Ha! Där fick ni alla tuffa dagisbarn!
Linna Johansson har en "träningsskola" på sin blogg. Har inte hunnit läsa igenom alla inlägg än, men känner igen mig helt och hållet i första inlägget:
"Tillbaka till början, tillbaka till skolgymnastiken. Du hatade den? Och nu har du byggt en kompakt sporthataridentitet på denna din barndoms mesta trauma? Du kan inte och du vill inte för det har skolgymnastiken talat om för dej?" (Citerat härifrån)
 |
| Här är Linna Johansson |
Fy fan vad jag har bad memories från skolgympan! Gjorde allt jag kunde för att slippa. Särskilt i gymnasiet. Fick G för att jag skrev en grym uppsats om ätstörningar, visserligen samma som jag lämnade in i åttan...
Innebandy, basket och killerboll var kul. Innebandy var jag rätt bra på vill jag minnas. Basket var kul fast jag var bollrädd och basketbollar är ju så hårda och klasskompisarna var starka. När det var killerboll kunde man antingen bli bränd med flit så man fick sitta på bänken. Eller så blev man osynlig och strök omkring som ett spöke i bakgrunden - då blev man inte träffad.
Springa olika skollopp och vårrus var det värsta jag visste. Som tur var (?) var min bästis inte den mest sportintresserade heller, så vi garderade oss mot hela sportidiotin och gick en långsam promenad, kom sist och fick ingen belöningsfrukt vid målet för den var slut.
Orientering var också en pina. Fy fan! Ut i skogen, i kylan, böka in sig i buskar för att stämpla den där blöta papperslappen.
Och "redskapsgympan" med ringarna som folk hängde i som apor! Eller lianerna.
Det är nog svårt för en person som varit sportslig hela livet att förstå hur stort det här med träningen är för mig. Jag som ratat allt vad fysisk aktivitet heter, som aldrig trott på mig själv i träningssammanhang, som fnissat sönder oräkneligt antal gympalektioner, som hånat joggare och skidåkare och cyklister och gympafreaks och gymmare och fotbollsfantaster och alla andra som låtit svetten rinna och pulsen öka.
Nu glider jag själv runt i glansiga tights, en vindtät praktisk jacka, ett par makalöst fula springskor, röd i fejan och nybörjarstil i springet så det skriker om det. Men jag är vuxen, har fått en stor dos självdistans på vägen och jag har insett att min kropp liksom är till för att röra på sig.
Men den största revanschen mot min plufsiga stela gestalt gjorde jag nog i källaren på Urkraft när jag fick för mig att börja dansa afrikansk dans för c:a 3 år sedan. Det är sjukt roligt och snyggt och bra med afrikansk dans.
Såhär känns det: Jag gör ingenting ironiskt längre. Det är på riktigt.
måndag 18 april 2011
"Med rätt utrustning kan man springa hur långt som helst"
Är en ursäkt jag hittat på för att få shoppa träningskläder.
För några veckor sedan hittade jag t.ex. en ursnygg professionell underställströja på rea, men den får nog ligga till sig för nu är det svettigt ute.
Därför köpte jag mig igår ett par tights av kortare modell och jag fick 10% rabatt eftersom jag är medlem i själva butiken (gör ingen smygreklam här inte)! Ytterligare en anledning till att få shoppa.
Dessutom har jag köpt ett par skitsnygga "mjukisshorts" som min kille ratade direkt. Han kallar dem white trash-morsa-shorts. Jag tänkte mig sommarslacker-shorts, kanske går de att jogga i, inte för tighta så man känner sig blottad och inte för snygga. Tror jag ska behålla dem i ren protest.
För några veckor sedan hittade jag t.ex. en ursnygg professionell underställströja på rea, men den får nog ligga till sig för nu är det svettigt ute.
Dessutom har jag köpt ett par skitsnygga "mjukisshorts" som min kille ratade direkt. Han kallar dem white trash-morsa-shorts. Jag tänkte mig sommarslacker-shorts, kanske går de att jogga i, inte för tighta så man känner sig blottad och inte för snygga. Tror jag ska behålla dem i ren protest.
Alkoholen
och joggingrundan...
Igår var jag ute och provade joggarlyckan, men det var så jobbigt. Fick ont i vänstra smalbenet och vristen (fortfarande ont), högra knäet och i nedförsbackarna ont i höfterna. Tog det lite lugnt och pausade en stund och sög i mig en dextrosol när benen kändes som spaghetti, sen fortsatte jag i lufsande stil till bra musik och kände mig ändå ganska duktig när jag kom hem.
Insåg sedan att jag ju drack en del vin på lördagskvällen. Kan detta ha ett finger med i spelet? Ja, antagligen! Nu blir det vita tider hörrni.
Igår var jag ute och provade joggarlyckan, men det var så jobbigt. Fick ont i vänstra smalbenet och vristen (fortfarande ont), högra knäet och i nedförsbackarna ont i höfterna. Tog det lite lugnt och pausade en stund och sög i mig en dextrosol när benen kändes som spaghetti, sen fortsatte jag i lufsande stil till bra musik och kände mig ändå ganska duktig när jag kom hem.
Insåg sedan att jag ju drack en del vin på lördagskvällen. Kan detta ha ett finger med i spelet? Ja, antagligen! Nu blir det vita tider hörrni.
söndag 17 april 2011
Känn pulsen slå
Jag fick en pulsklocka i present min förra födelsedag, förra året, för c:a ett år sedan minus två månader.
Testade den någon gång, men syftet med pulsmätning kändes för avancerat för min nybörjarnivå så jag la den åt sidan.
Men hur länge är man nybörjare?
Ska sätta mig in i pulsklockan nu under påsklovet. Har en tanke om att det kan peppa och förenkla att ha koll på lite siffror.
Här är en sida som verkar bra: http://pulsklocka.nu/
Några tips från alla mina läsare kring hur man använder en pulsklocka på bästa sätt?
Testade den någon gång, men syftet med pulsmätning kändes för avancerat för min nybörjarnivå så jag la den åt sidan.
Men hur länge är man nybörjare?
Ska sätta mig in i pulsklockan nu under påsklovet. Har en tanke om att det kan peppa och förenkla att ha koll på lite siffror.
Här är en sida som verkar bra: http://pulsklocka.nu/
Några tips från alla mina läsare kring hur man använder en pulsklocka på bästa sätt?
fredag 15 april 2011
Så gick det idag
I början hade jag spring i benen. Sen fick jag håll så jag var tvungen att stanna och snoret rann. Påmindes om den annalkande pollensäsongen. Sen promenerade jag irriterat en bit. Sen joggade jag igen och vägrade stanna trots pinan. Tack Lady Gaga.
Börjar ändå fatta grejen med att folk tycker om att springa... Är på väg att hitta ett flow tror jag. Kanske kan börja njuta av själva grejen snart, inte bara av hur skönt det är att komma hem.
Gillar den här bloggen i alla fall. Känns tryggt. Något att hålla i. Något jag känner till.
Börjar ändå fatta grejen med att folk tycker om att springa... Är på väg att hitta ett flow tror jag. Kanske kan börja njuta av själva grejen snart, inte bara av hur skönt det är att komma hem.
Gillar den här bloggen i alla fall. Känns tryggt. Något att hålla i. Något jag känner till.
torsdag 14 april 2011
Träningsschema
Jag måste skriva hållbara träningsscheman inför varje vecka som jag kan följa slaviskt. Eller följa något av alla "spring 1 mil-träningsprogram" som florerar på www och i diverse tidningar som försöker peppa. Men är inte så sugen på att följa ett program som någon annan satt ihop. Det tar emot på något sätt.
Igår skulle jag ha tränat efter jobbet, men var tvungen att stanna längre på jobbet än jag trott = hann inte träna. Imorse skulle jag ha promenixat före frukost, men fick mindre sömn än jag trott + var tvungen att plugga morgon och kväll. Och idag efter min skrivarkurs mötte jag upp pojkvännen i stan och unnade hamburgertallrik + öl. Istället för att träna.
Imorgon ska jag jogga på eftermiddagen i den utlovade vårsolen. Återkommer med resultatet!
Igår skulle jag ha tränat efter jobbet, men var tvungen att stanna längre på jobbet än jag trott = hann inte träna. Imorse skulle jag ha promenixat före frukost, men fick mindre sömn än jag trott + var tvungen att plugga morgon och kväll. Och idag efter min skrivarkurs mötte jag upp pojkvännen i stan och unnade hamburgertallrik + öl. Istället för att träna.
Imorgon ska jag jogga på eftermiddagen i den utlovade vårsolen. Återkommer med resultatet!
tisdag 12 april 2011
Påsen
Känner mig som Påsen i Trasdockorna. Hinner inte träna. Äter onyttigt. Har dålig hållning och orkar inte gå i trapporna.
Å jag ska springa lopp
Å jag ska springa lopp
söndag 10 april 2011
Tips till alla träningsfreak:
2 gratisnummer av tidningen "Runners world":
http://www.runnersworld.se/special/midnattsloppet-bjuder-pa-tva-nummer.htm
http://www.runnersworld.se/special/midnattsloppet-bjuder-pa-tva-nummer.htm
Heja mej!
Joggade 4,7 km idag på 30 min. En väldigt platt sträcka, d.v.s. inga backar, men det är nog bra såhär i startgropen. Det var en positiv upplevelse och jag känner mig helpepp på att göra samma sak igen.
Hade ätit frukost 2,5 timmar innan. Äggröra, macka med ost och grönsaker, grapefrukt, te. Sen åt jag ingenting och fick knappt håll alls! Lite, lite känning i högersidan, men inte så jag behövde stanna.
Hade dextrosol som back up i jackfickan, men behövde inte stoppa i mig något socker.
Den här låten gjorde susen:
Tegan And Sara – Alligator - Murge Remix
Hade ätit frukost 2,5 timmar innan. Äggröra, macka med ost och grönsaker, grapefrukt, te. Sen åt jag ingenting och fick knappt håll alls! Lite, lite känning i högersidan, men inte så jag behövde stanna.
Hade dextrosol som back up i jackfickan, men behövde inte stoppa i mig något socker.
Den här låten gjorde susen:
Tegan And Sara – Alligator - Murge Remix
fredag 8 april 2011
Pirr i magen
För en vecka sedan anmälde jag mig till Midnattsloppet.
Det var nog en dum idé, har jag konstaterat under veckan som gått. Jag kan inte springa en meter utan att få håll och blir så flåsig att jag knappt kan andas.
Behöver testa att inte äta något tre timmar innan själva jogget, inte ens en liten jordnöt.
Mitt mål att springa Midnattsloppet känns helt galet långt borta.
Även om det pirrar i magen när jag tänker på att jag ändå ska göra det...
Det var nog en dum idé, har jag konstaterat under veckan som gått. Jag kan inte springa en meter utan att få håll och blir så flåsig att jag knappt kan andas.
Behöver testa att inte äta något tre timmar innan själva jogget, inte ens en liten jordnöt.
Mitt mål att springa Midnattsloppet känns helt galet långt borta.
Även om det pirrar i magen när jag tänker på att jag ändå ska göra det...
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)